Jag lekte att…

…jag var Henry Chinaski (Charles Bukowski) när jag knatade omkring där på Main Street och Lincoln Boulevard i torsdags kväll. Den enda skillnaden var att jag inte drack. Om jag hade druckit, då hade nog djävulen flugit i mej där. Då hade nog folket där i Los Angeles blivit rädda för mej. Och jag hade nog för resten vaknat upp i arresten. Det var inte så svårt att avhålla sej ifrån sponken. Men lite svårt var det ändå. Och i synnerhet när jag satt och hängde i hotellbaren där på Sheraton Delfina i Santa Monica. Då när jag satt där i baren på det hotellet som vi bodde på och skådade den enorma samlingen av flaskor, så var inte återfallet så långt borta. Som tur var så hade jag antabusen med mej, så det hade inte kunnat gått ändå. Jag är tacksam för att jag slapp testa på. Och jag hann även med att besöka minst ett AA-möte där på Pico Boulevard. Det var en ny erfarenhet. Det skiljer sej en del ifrån det svenska. Det var fantastiskt väder där i Los Angeles, California. Det var liksom sommar & sol. Det var så ljust, och det var så upplyst – och det var så vackert – och det var så varmt. Och flygplatsen, den var så enormt stor där i Los Angeles, California. Allting var så enormt stort & fantastiskt – och storslaget. Det var som att befinna sej i en amerikansk film. All grönska där. och alla blommor, och alla människor – allting var så storslaget. Och även jag kände mej för en liten stund - storslagen. Och den enorma beachen där i Venice – storslaget. Jag kan varmt rekommendera det hotellet som vi bodde på – Sheraton Delfina SANTA MONICA  530 Pico Boulevard Santa Monica, California 90405. Och om ni vill bo i det hotellrummet där Wajden en gång bodde när han var där, så var det Rum 347.

Nu sitter jag och dricker en massa kaffe…

…och lyssnar på Tina Turner´s ”Simply The Best” som spelas i Lugna Favoriter. Jag har verkligen sovit som en klubbad någonting… Jag kom ju hem igår kväll ifrån Los Angeles; där vi blev skjutna – eller jag menar rättare sagt filmade – mitt i Hollywood. Ah, det var bara helt otroligt. Kan fortfarande inte tro att det var sant… Men det var sant. Och det var för jädra intressant. Och att dessutom, samtidigt förtjäna en slant. Mycket mer än vad man förtjänar när man vårdar en tand – eller en gammal tant. Det var paradiset. Jag kände mej verkligen som en luffare som befann mej mitt i himmelriket. Så väl omhändertagna som vi blev. Och så väl uppassade som vi blev. Mer kan man väl inte begära. Det enda var att man skulle vilja stanna ett par dar till – men plikten kallar, och samtidigt är det skönt att vara hemma igen. Och det är samtidigt skönt att landa i den vanliga vardagstristessen och stressen. Nu får man försöka att uppdatera sej med sina åtaganden här hemma. Det känns som att det är någonting som jag har missat, men jag vet inte vad…

Fullt Upp

Har haft fullt upp här med en massa tvätt.

Och jag har hunnit med att tvätta bilen också.

Och jag tog en svängom med bilen sent på kvällen – men det var snorhalt där ute på vägarna.

 

Och nu har jag packat resväskan full. Och snart så bär det av till änglarnas stad.

Passet ligger där det ska ligga.

Och dollar finns det också.

Lägesrapport

Ja, jag kan berätta att läget verkligen är under kontroll.

 

Och jag har varit ledig under påsk. Jag har vilat upp mej lite. Jag har laddat batterierna lite.

Och under den här veckan som kommer nu; så bär det av till Los Angeles.

Om en man som krisar i en värld som krisar

1.

Det är kris på kris. Och allting har sitt pris. I alla fall så var det kris sent igår kväll. Men nu känns det i alla fall bättre. Nu kan jag släppa det.

Nu spottar vi i nävarna. Nu tar vi nya friska tag här.

Jag har jobbat så det räcker och blir över.

Visst det blir lite klöver.

Men man kan ju undra om det är det här som är meningen med livet. Och om det var meningen att det skulle bli så här.

Men nu är det i alla fall så här.

Fram och tillbaka på Örbyleden.

Alla vägar bär en tillbaka till Nynäsvägen, och till jobbet i Farsta Centrum.

Man lever nästan som man lär.

Och man har någon kär.

Man önskar ibland att man redan vore där…

Att man redan hade fått gjort allt det som man ville få gjort, och det fort.

Man vill bli någon. Man vill bli någonting stort.

Man vill få fastna på ett kort som sedan får vingar.

Man vill bli både beviljad, och bevingad.

Man vill bli befriad från bojorna som håller en fast här i slentrianens kölvatten.

Man drömmer sej bort.

Man drömmer om en annan värld. En värld som är bättre än den här.

Man vill dit, nu på en gång.

Man är trött på det här.

Man är trött på att sitta fast i den här skiten.

2.

Den här bloggens vara eller icke vara, och den här sorgen, och den här omsorgen som jag har varit fullt upptagen med – och allt annat som har tagit all min vakna tid.

Men nu är jag här i alla fall.

Som ni har märkt kanske så har det gått i stå… och jag har även ändrat bloggadress, eftersom det blev inte så lite strul med den gamla.

Egentligen så vill jag bara lägga ner alltihopa.

Jag krisar i en värld som krisar.

3.

Den här veckan har varit minst sagt jobbig. Jag åkte på en massa skitjobb. Och nu försöker jag avgifta mej från jobbet.

Jag försöker ladda batterierna.

 Jag lyssnar på Bandit Rock 106-3, och befinner mej i en helt annan värld.

Varken tid eller ork

Det fanns en tid för mycket, mycket länge sen; då jag hade både tid och ork att blogga om allt och ingenting. Men nu har jag ingetdera. Den här veckan har varit hur tung som helst. Det har varit grymt mycket jobb. Så därför har det inte blivit särskilt många, eller långa blogginlägg till övers för er. Jag hoppas att jag kan blogga lite mer i morgon kväll

En Lägesrapport

Har jobbat en del. Och det har minst sagt varit fullt upp här. Men nu är läget under kontroll.

Det går bra nu.

Och nu har jag fått min löneförhöjning.

 

Jag ska jobba i morgon Det går säkert bra. Det finns ingenting längre att frukta.

Jag ser fram emot en ny arbetsdag.

Det är nya friska tag.

 

Jag tittade på ”korrespondenterna” igår kväll, och det var ett sjuhelvetes bra tv-program.

Man känner starkt för människorna. Man önskar dom allt gott. Och man önskar sej en bättre värld.

Håller Med Carl Bildt…

…om att det är bättre att statsminister Fredrik Reinfeldt genomför sin resa som han har att göra till Kina. Och att vi hoppas på det bästa. Det vore väl högst egendomligt och överoptimistiskt att tro att Sverige skulle kunna påverka kineserna som är envisa som synden.

Jag syftar förstås på konflikten i Tibet, som verkar vara lika svår och orubblig som västbanken och Gaza.

Det är som att det har tagit slut.

Det är som att det har tagit slut. Det finns inte mycket mer kvar att förtälja. Det är bara att suga & svälja.

Följetongen

Jag är som en följetong – följetongen Wajden.

Jag går liksom och gnolar på en gammal sång – Wajdens sång.

Och det är inte bara jag som är lång. Utan även denna sång.