Ja, det är helt ofattbart hur en liten flicka bara kan försvinna så där, som flickan i Stjärnsund gjorde. Man blir både förbannad och frustrerad. Man skulle vilja slå någon på käften. Och så där förbannad & frustrerad som jag känner mej just nu, det blir jag mellan varven. Och just nu är jag inne i en sådan där jobbig period igen. Då chefen bland annat vill ha in mej i en kvällspatrull. Han har tänkt ut att jag skulle passa som handen i handsken i en renodlad kvällspatrull, som han vill införa på vår arbetsplats. Men jag måste tyvärr tacka nej, eftersom det skulle bli alltför deprimerande för mej att bara jobba kväll. För företaget skulle det säkert vara bra, men inte för mej i det långa loppet. Det är för stressigt… och man hinner sällan ta någon matrast på kvällen. Man kommer hem sent; efter tio alltså, och man äter som om det vore Ramadan, och därefter så är man uppe i varv - och man kommer i säng först vid 02.00. Man vaknar i bästa fall strax före tio på förmiddagen. Och man hinner inte få så mycket gjort, innan det är dags att åka iväg till ännu ett arbetspass. Om jag hade varit en människa som var totalt ointresserad av TV, Internet, blogg, EM, VM och OS och så vidare - ja, då hade det säkert gått mycket lättare att jobba kväll - och ingå den där fucking kvällspatrullen. Idag är jag förbannad, frustrerad & irriterad. Jag känner mej delvis förbannad & frustrerad på grund av att jag upplever att tiden inte räcker till, och att jag inte hinner med allt det som jag skulle vilja hinna med och så vidare. Jag var ju ledig som nu i helgen som var. Men jag var tvungen att sova ikapp då. Jag har legat efter med sömnen. Jag har slarvat med den. Och nu, som idag - ja, då var jag tvungen att suga tag i smutstvätten & städningen här hemma och så vidare. Det är hela tiden någonting som ligger och stressar på en som något slags stressmoment, och som gör att man mår dåligt - och som dessutom får mej att bli förbannad, frustrerad & irriterad. Men nu har jag kommit på vad det är för någonting som får mej ur balans, och som gör att jag mår så här fucking shitdåligt egentligen - jo, det är bad vibrations. Jag behöver schyssta energier. Jag behöver tanka in allt det där som är schysst. För det finns så otroligt mycket därute i samhället som drar ner en. Det finns så jädra mycket dåliga energier egentligen. Och jag behöver komma upp. Jag behöver komma bort ifrån allt det där. Jag tittade på det där sista tv-programmet igår kväll… tv-programmet med hon Eva Beckman, som var skitbra. Och där hon Susanne Osten medverkade, och sa en hel del tänkvärda saker. Jag älskar dom två; Eva Beckman & Susanne Osten. Dom är så fantastiskt bra båda två. Man kan säga att dom pratade delvis om det här som jag tar upp nu. Och om den avsaknad av kärlek & omtanke som det är i vårt samhälle idag. Det känns ibland så svårt. Allting känns ibland så förbannat svårt. Och allting känns dessutom så förbannat jädra hårt. Livet är stundtals så jädra onödigt svårt & hårt. Det känns så tomt. Det känns så öde. Och det känns så förbannat trist. Vad är meningen med allt det här trista, tråkiga & meningslösa egentligen. Varför kan inte allting få vara roligt, skönt & avslappnat istället… Varför…
