Jag vet att ni vill ha det här, och jag tänker ge er det här… Mitt nya blogginlägg i den politiska blomrabatten, som avhandlar den nya skatten…
Till och med Los Angeles är en säkrare stad än Stockholm. Och dessutom så tror jag att Los Angeles är en mycket trevligare stad än Stockholm.
Jag läser om misshandeln av fotbollsprofilen Peter Antoine på Centralstationen i Stockholm.
Jag håller tummarna på sjuksköterskorna, och att de får igenom all sina lönekrav. De är klart att de ska ha mer. Och jag vill också ha mer. Det är en lång väg kvar att vandra.
Allting är knullat & klart. Domedagen kommer snart. Och vi kan börja om från start.
Egentligen så är jag förbittrad, men jag orkar inte bry mej längre. Det är en tragedi alltihopa. Världsläget både här hemma och ute i Europa gör en bara allmänt deprimerad och depraverad.
Det är många fler än mej som tycker att den här bloggen har spårat ur. Det är inte roligt längre. Man har svårt att hålla sej för skratt när man betalar någon svart. Och nätterna blir ljusare. Dagarna blir längre.
Allting kommer tillbaka.
Alla vill ha en kaka.
Tag och ät, en kaka.
Maka tager du denna kaka…
Alla har vi vaknat upp på fel sida. Men färre har väl kört på fel sida. Men vissa känner en viss njutning av att köra på fel sida av vägen – och åka in i den brunmörka tunneln som omsluter skiten.
Det är det här som ni har väntat på, att få höra skiten – och att få den här skiten serverad på ett fat.
Och dom yrkesmänniskorna som värderas högst i samhället och som tjänar mest är de som sitter och jobbar med värdepapper. Tydligen så är det, det som vi alla betraktar som det allra viktigaste jobbet här i samhället. Det är tydligen viktigare än att ta hand om och vårda människor. Och att dessutom ratta omkring en Porsche och läsa Jens Lapidus.
Man får äta upp skiten och spotta ut den.
