Just nu känner jag mej minst lika besviken som Tommy Blom
Jag känner mej trött på allt
Jag orkar inte längre
Jag har jobbat och gett allt
Jag har ingenting mer kvar att ge
Jag har jobbat, jag har bloggat – och jag har gett otroligt mycket av mej själv
Men fått en bråkdel tillbaks
Och allt detta på grund av att jag inte befinner mej i rätt sammanhang
Man är liksom fel placerad, på något besynnerligt sätt, eller vis
Man befinner sej långt ner i kastsystemet i Stockholm/Sverige
Och jag har snortat för lite kokain
Jag platsar inte bland jetsetarna
Jag kan omöjligtvis kvala in i dom finare salongerna
Man kunde önska i bland att man var av kunglig börd, och slapp jobba så hårt
Och att det var busenkelt att träffa en brud
Jag känner en jättestor sorg över att jag aldrig fick uppleva den där härliga tonårsförälskelsen, som dom flesta fick uppleva
Och som är ombesjungen
Allt det där med hångel utan krångel
Jag var istället för upptagen med föräldrar som drack i tid och otid
Som dom slogs för Kung Alkohol
”Och var har du gömt flaskan nu någonstans?”
”Jag ser att du har druckit…”
Så där kunde det låta
Och så såg min tonårsperiod
Och gå omkring och oroa sej för hur det kommer att se ut nu när jag kommer hem
Kommer min styvmor skälla ut mej efter noter; trots att jag är helt oskyldig
Trots att det inte är jag som har druckit
Oftast var det så
Att det var jag som fick ta skiten
Det var jag som var den som man kunde avreagera sej på
Och jag var bara tolv år o s v
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var törstig idag
Och jag vet inte om jag orkar gå på rockkonserten på Zinkensdamm ikväll, utan alkohol i kroppen…
